Julen
Glädje är väl rätta ordet när man tänker på julen. När man var liten så var ju julen favorit tiden på året. Nästan bättre än sin födelsedag. För sin födelsedag bestod av glädje under bar en dag men julens glädje håller på från och med första advent. Då börjar man små pynta och sen blir det mer och mer ju närmare julen man kommer. Man slogs med sina syskon om vilka pyntgrejer man skulle ha i sitt rum. Man pynta sönder rummet med tomtar,änglar,fejk snö och ljus. Idag hänger det bara en ljusslinga över min säng.
Glädjen finns än kvar idag men den är inte lika stor. Den små bubblar bara i kroppen men ibland kan det slå över fullständigt och man kan inte sluta le. Men oftast så håller den sig på lagom nivå man har inte tid att fokusera på julen ju äldre men blir man har annat att tänka på känns det som. Jag älskar julen, att baka lussebullar, pepparkakor och frossa i sig det med julmust plus skumtomtar när sön ligger som ett skum utanför. Finns det något bättre? Snö är ju ett måste under julen, annars kan man lika gärna skita i att fria jul kan jag känna.
Att gå runt i stan och jul handla i kylan och julbelysningen lyser upp vägen och bredvid sig har man sin favorit person. Det är ju för en underbar känsla, att ge bort saker och se andras leende. Men varför har kommunen för många skruvar lösa? Börja sätta upp julbelysningen i slutet av oktober, den ska upp vid första advent. Varför komma ut med julpyntningarna i affärerna redan i oktober det är ju tame fan mig absurt. Allt måste komma upp i rätt tid, annars tröttnar man ju. Jag har gått runt hela hösten och varit förbannad för dom är tidiga med allt.
Det jag tycker är bäst är att varje julafton åker vi till mormor och så kommer mina kusiner ditt också. Mormors mat är ju för gott, det är farligt. Man äter upp sig själv och så somnar man till kalle som man ser varje år. Tidigare åren så var alla knäpp tysta under kalle anka men nu så pratar vi nästan bara förbi programmet så fort tomtens verkats är slut.
Jag har gått runt och undrat om man kan tröttnar på julen, jag får en känsla av att jag börjar. När man blir äldre och bor själv så kan man välja vad man ska göra, men när ung jävlarna kommer så börjar det vanliga igen. Varje jul ser ut som alla andra då. Om man inte väljer att uppfostra dom på det sättet. Att man visar att julen inte är speciell, men så proppar ju skolan i ungarna så mycket saker om julen. Så man måste fira den som alla andra. Vi firar jul för tre gubbar gav gåvor till en unge som tydligen kunde gå på vatten. Om det nu är ens är sant, hur kommer det säg att gud bara ville göra en Jesus under människornas livs tid, varför inte göra en till som kan rätta till allt som den förra gjorde. Varför måste julen innehålla presenter, visst det är kul att ge presenter. Men alla har ju inte pengar och då känns man sig hur dålig som helst för att man inte kan ge sina ungar julklappar och dom blir retade för det i skolan. Allt det är för att samhället har fått oss att tro att man ska eller måste ge julklappar. Suck säger jag bara till samhället, den hjärntvättar oss med massa saker. Men sen så är ju julen underbar så man kan inte låta bli att göra allt man ska göra, det är ju för mysigt.
