.





Jag känner vindens lena smekning mot min kind medan tårarna rinner ner på blommorna i mina händer. Smärtan att stå här just denna dag är enorm. Känns som vinden tar en stryp grep på mig efter smekningen på min kind. Det blir bara jobbigare och jobbigare att andas, mina händer skakar så det gör ont. Hjärtat går så fort att att jag inte klarar av att stå upp. Mina knän slår hårt i din kant. Blommorna skär i mina händer så det droppa blod ner på din kant. Jag river sönder blommorna och slänger dom rakt på dig. Jag skriker förlåt men får inte ut något ljud i från kroppen. Jag reser mig sakta upp och går i från dig. Jag lovar dig i mina tankar att jag kommer tillbaka i morgon, men det gör för ont att stå vid dig. Det ända jag känner när jag rör vid dig är en en kallhet som ändå är len.

Kan inte fatta att det är fyra år sen, men smärtan är fyra gånger värre.












texterna här i denna kategori är mina egna!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0